Författare: Karl Petersen

Nu kan Da capo åter köpas på Akademibokhandeln i Luleå.

Den nya utgåvan har kompletterats med texter om etableringen av Facebooks serverhallar i Luleå, bostadsbyggandet och kulturens värde och roll.

Detta anslag sattes upp av en okänd i en hiss på Kungsholmen. Jag gillar sådana anslag!

I helgen såg en ny litteraturscen dagens ljus i Luleå. Det var Black Island Books som bjöd in till litteraturafton på Lillan.

Vi var ett fyrtiotal som hörsammat inbjudan. Inträdet var gratis men som motprestation skulle besökarna köpa var sin bok. Själv köpte jag ”Sånt som händer” av Hans Olov Ohlsson, medan Ewa köpte ”I berget begravt” av Peter Johansson.

Temat för kvällen var ”Höstens böcker till musik”. Hantis och Peter läste högt ur sina böcker och skådespelaren Nora Bredenfeldt läste dikter av Tine Høeg.

No Expectations (NSDs eget husband) bjöd på rockcovers och musikaliska örhängen. Kristina Bergström och Elin Jonsson spelade tramporgel och fiol.

Detta var första gången som Black Island Books bjöd in till Litteratur på Lillan, men förhoppningsvis inte den sista. Luleå behöver fler kulturscener, inte minst kulturscener för litteraturen.

Kvällen på Lillan blev en fullträff, vi vill gärna se mer av den sorten i Luleå!

 

Att ”lägga örat mot marken” är politikens viktigaste uppgift, inte minst i tider då stora förändringar  är på tapeten. Många tror att den bästa kunskapen om hur folk tänker finns på det egna partimötet. Men så är det inte, till partimötet kommer bara en bråkdel av befolkningen.

Vill man förstå hur folk tänker ska man inte bara gå på partimöten, man måste också promenera på stadens gator, besöka stadens caféer, kulturevenemang och idrottsarenor – vistas mycket där folk är mest, helt enkelt.

Den politiker som lägger mest tid på att möta medborgarna utanför partilokalen blir en vinnare.

En av höjdpunkterna på årets Bok och Bild var hyllningen till Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Aleksijevitj. Nobelpristagaren var själv inte på plats, men vi som var där fick vara med om en fin stund i författarens anda. Barents Press Café tog initiativet och Maria Söderberg, Mikael Niemi, Maja Hagerman och Gunilla Bresky med flera, höll tal till Svetlanas ära.

Svetlana Aleksijevitj, bor i Belarus (Vitryssland), ett land där många författare inte har tillstånd att framträda på offentliga scener. Trots det hårda kulturklimatet som råder i Belarus och trots alla försök att strypa det fria ordet i hennes land, är vi många som redan bekantat oss med hennes namn.

En som personligen är bekant med Svetlana Aleksijevitj är Maria Söderberg från Arjeplog. Hon har under många år arrangerat litteraturresor till Belarus. Själv minns jag med värme, en dag i november 2011, när Maria Söderberg bjudit in ett femtontal författare från Belarus till Kulturens hus i Luleå.

I Kulturens hus kunde besökarna i lördags se en banderoll med texten ”Välkommen till Luleå, Svetlana Aleksijevitj!”. Man blir varm.

——-

Luleå kommun hoppades att årets Bok och Bild skulle bli en fest för konsten och litteraturen. Det blev en fest, och ett fint arrangemang, med hundratals visningar och föredrag av författare, poeter, konstnärer och fotografer. Men jag saknade den unga publiken.

Bok och Bild startade 1994, efter ett initiativ från May Larsson och Aina Rönnbäck. Mässan har nu många år på nacken och genom åren har den byggt många broar mellan kulturarbetarna och folket. Mässan är bra, men den behöver bli bättre på att nå ut till den unga publiken. Varför inte engagera exempelvis Galleri Syster och Musikens Makt som medarrangörer på 2017-års mässa?

——-

Till sist: Att ”lägga örat mot marken” är politikens viktigaste uppgift, inte minst i tider då stora förändringar är på tapeten. Många tror att den bästa kunskapen om hur folk tänker finns på det egna partimötet. Men så är det inte, till partimötet kommer bara en bråkdel av befolkningen.

Vill man förstå hur folk tänker ska man inte bara gå på partimöten, man måste också promenera på stadens gator, besöka stadens caféer, kulturevenemang och idrottsarenor – vistas mycket där folk är mest helt enkelt.

Den politiker som lägger mest tid på att möta medborgarna utanför partilokalen blir en vinnare.