Rådslaget om Smedjegatan

 

Detta blogginlägg handlar om Rådslaget om Smedjegatan i Luleå 2003. En folkomröstning där alla Luleåbor över 16 år fick rösta och där allt slutade väl. Detta apropå dagens debatt om en folkomröstning om skolan.

 

Omläggningen av Smedjegatan till bussgata blev en mycket segdragen historia i Luleås kommunalpolitik. Flera utredningar lades fram om hur den framtida busstrafiken i Luleå skulle planeras. Hösten 2001, ett år före valet, beslutade fullmäktige att göra Smedjegatan till en renodlad bussgata.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna röstade för att Smedjegatan skulle bli en bussgata. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna röstade emot. Trots att partigrupperna hölls enade när beslutet fattades i fullmäktige var partierna splittrade internt.

Diskussionen fortsatte även efter att beslutet var fattat om att göra Smedjegatan till bussgatan. Boende på Rådstugatan och Kungsgatan var oroliga för att trafikbullret och avgaserna skulle öka, när biltrafiken trängdes in på deras gator. Kritik kom också från yrkestrafikanter och taxi.

Under valrörelsen 2002 blev Smedjegatan en av de hetaste lokala frågorna i Luleå. Valdebatten ledde till att socialdemokraterna bestämde sig för att ta ett omtag om Smedjegatan. Två månader efter valet fick kommunchefen i uppdrag att stoppa den pågående omläggningen av Smedjegatan och i stället förbereda för att hålla ett rådslag bland Luleåborna.

Formerna för rådslaget beslutades av fullmäktige den 27 januari 2003: Det skulle finnas två alternativ att rösta på, enbart busstrafik på Smedjegatan eller både buss- och biltrafik på Smedjegatan. Alla röstberättigade Luleåbor och alla ungdomar mellan 16 och18 år fick rösta i rådslaget. Röstningen skulle kunna ske både på internet och med pappersformulär. Kostnaden beräknades till cirka 900 000 kronor.

När rådslaget räknades samman hade 68 procent röstat för både buss- och biltrafik på Smedjegatan, 25 procent röstade för enbart busstrafik. 7 procent röstade blankt. 47 procent av de röstberättigade hade deltagit i rådslaget. Utslaget av rådslaget blev tydligt och detta ledde till att det tidigare beslutet om Smedjegatan revs upp. I stället beslutades att Smedjegatan skulle vara en gata för både buss och bil, och så har det varit sedan dess.

Det har nu gått snart fjorton år sedan rådslaget om Smedjegatan och hittills har lösningen med en gemensam gata för både bil och buss fungerat utmärkt. Idag kan man säga: När politiken ”körde fast” på Smedjegatan, blev rådslaget en väg som ledde framåt.

Karl Petersen (s)

 

Det börjar hända saker när det gäller dansen i Luleå. I förra veckan var jag inbjuden av Luleå kommun till ett dialogmöte om dansen som scenkonst. Kommunen hade bjudit in professionella dansar och amatörer till en diskussion om vad som ska skrivas in i Luleå kommuns kulturplan 2017-2020.

”Dansen är ett kulturområde som behöver lyftas som en viktig del av den kulturella helheten i Luleå. Att skapa en dansinstitution i Norrbotten är vårt långsiktiga mål, men på kort sikt vill vi börja med att skapa bättre strukturer för dansen, dvs. skapa bättre möjligheter att utveckla dansen och fler lokaler för att öva och visa dans. Satsningen innebär att den professionella dansen som scenkonst ska med”, så inledde Omar Jakobsson dialogmötet.

Signalerna från Omar Jakobsson och kulturen i Luleå låter bra. Om de infrias kommer dansen i Luleå att få ett lyft framöver. Ett välförtjänt och behövligt lyft i så fall.

Apropå dansen; Häromdagen bjöds Luleåpubliken på en fin dansupplevelse. Dans i Nord gästade Luleå med föreställningen Beyond Words, en föreställning med fem unga dansare som intog Ebenesers dansgolv. Att föreställningen inleddes med några korta dansnummer, med elever från Svenska Balettskolan Piteå och Strömbackaskolans Estet-Dans, förgyllde kvällen ytterligare.

---

Jag har bestämt mig för att jag ska bli klimatsmart. Därför har jag gått med i projektet BeChange, ett projekt som drivs av Studiefrämjandet med stöd av Luleå kommun och Naturvårdsverket  med flera.

Jag och fyrtio andra Luleåbor är med i projektet, vi är med för vi vill bli mer klimatsmarta och vill minska vår del av världens koldioxidutsläpp. För egen del har jag länge gått och funderat på om jag som enskild person kan vara med och minska klimathoten i världen.

Nu vet jag att det går och att jag för den skull inte behöver avstå från allt det jag gillar och tycker om i livet. I BeChange får vi börja med att räkna fram vår egen andel av världens koldioxidutsläpp, att göra det är tämligen enkelt, det finns program för att mäta det. Nu vet jag hur mycket koldioxid jag medverkar till varje år. Medelsvensken släpper ut 8 ton/år och snittet för världsmedborgaren är 6 ton/år. Själv släpper jag ut 16 ton om året!?

Mitt mål är att jag ska bli bättre. Om ett år ska jag mäta min andel av utsläppen igen. Då hoppas jag ha minskat mina utsläpp med flera ton. Jag lovar återkomma och berätta hur det går.

Idag bjöds Luleåpubliken på en fin dansupplevelse. Dans i Nord gästade Ebeneser i Luleå med föreställningen Beyond Words, en föreställning med dansarna Shannon Taylor, Theo Arici, Tekla Nilsson, Elin Ryman Myllyvsino, Alva Dunne, Daniel Vängelin och koreograf Didier Chape.

Som publik rycks man verkligen med och efter en sådan här dansupplevelse är det lätt att begripa varför dansen som scenkonst är så viktig.

Föreställningen inleddes med några korta nummer framförda av elever från Svenska Balettskolan Piteå och Strömbackaskolans Estet-Dans.

Beyond Words turnerar just nu i alla Norrbottens kommuner. Gå och se föreställningen om ni kan. Ni kommer inte att bli besvikna, jag lovar.

Scenisk Dans som konstform ska uppmuntras och lyftas fram rejält, det är vad jag tycker.

 

BeChange är ett projekt som jag gått med i. BeChange handlar om att minska klimathotet och projektet drivs av Studiefrämjandet med stöd av Luleå kommun och Naturvårdsverket  mfl.

Jag och fyrtio andra Luleåbor är med i projektet, vi är med för vi vill bli mer klimatsmarta, dvs vi vill försöka minska vår del av världens koldioxidutsläpp.

För egen del har jag länge gått och tänkt på hur svårt det är för en enskild person att påverka klimathotet. Men att det går, det förstår jag nu när BeChange räknat fram mina koldioxidutsläpp.

Att räkna fram min egen andel av världens koldioxidutsläpp är tämligen enkelt och det är nu gjort. Resultatet är överraskande: Jag släpper ut 16 ton koldioxid per år!

Att jag medverkar till utsläpp av så många ton koldioxid per år är inte alls bra, med det kan jag ändra ganska enkelt.

Om ett år ska jag mäta min del av utsläppen igen. Då hoppas jag att jag minskat mina utsläpp med flera ton.