Kategori: Okategoriserade

Därför är Pride viktigt – ett samtal mellan far och dotter.

Var med när Anne Graf intervjuar Åsa och Karl Petersen om varför människor måste ha rätt att vara sig själva. Vad har hon lärt honom om normkritik? Och vad har han lärt henne? Varför behöver en stad som Luleå en Pridefestival och vilka är deras bästa Prideminnen?

Åsa Petersen är före detta samhällsdebattör, numera talskrivare på facket Kommunal. Karl Petersen är före detta kommunalråd i Luleå, numera kulturdebattör. Anne Graf är kommunikationschef på The Node Pole.

Samtalet sker på Luleå Pride den 13 juni klockan 10.00. Plats Storgatan 13 Luleå.

Kulturen får inte bli en budgetfråga.

Mina två senaste NSD-krönikor har lett till flera artiklar på nyhetssidor och många kommentarer, inte minst på Facebook. Det är bra att kulturen väcker debatt, annars riskerar den att degraderas till att bli enbart en budgetfråga.

I dagens politiska debatt är det inte ovanligt att kulturen ställs mot allt annat. Många anser att vården är det enda landstinget ska satsa pengar på. Tyvärr är det inte många ledande politiker som är med i kulturdebatten, de flesta ligger lågt. Fler borde stå upp till kulturens försvar.

När jag startade min nya blogg – Stå upp för kulturen – gjorde jag det för att jag kände att vi behövde tala mer om kulturfrågorna. Inte visste jag då att det skulle ”bränna till” så mycket om kulturen som det gjort de senaste veckorna i Norrbotten.

Det är bra att vi fått en debatt om dansens utveckling. Lås oss hoppas att debatten fortsätter.

Det var inte så längesen landstinget arbetade med Kraftsamling för Norrbotten, ett arbete som gick ut på att vi i Norrbotten skulle stärka oss själva och varandra.

Genom samverkan och dialog med alla norrbottningar skulle vi tillsammans skapa ett bra klimat och en framtidstro i vårt län.

Vi som är politiker och offentliga tjänstemän ska vara lyhörda och lyssna på medborgarnas åsikter, var en devis som ofta nämndes under Kraftsamling,

Särskilt betonades att de unga skulle sättas i centrum. ”Lyssna på de unga som är vår framtid och låt de unga vara med och säga vad de tycker”, var något som präglade hela Kraftsamling. Ett stort antal ungdomar bjöds upp på scenen för att tala, spela och dansa.

Efter varje Kraftsamling var jag, och säkert många andra, inställda på att det nu skulle bli verklighet av allt det som annars bara brukar bli prat. Och det hände en hel del också faktiskt, bland annat gavs nya möjligheter att söka pengar till projekt som byggde på de ungas engagemang.

Det som sedan hände utanför landstingshuset den 19 maj, är nedslående. När ett stort antal dansare ville manifestera inför politikernas beslut om dansen framtid, blev de motarbetade av landstinget.

Det man nu frågar sig är; gäller inte deviserna från Kraftsamling, om att ”lyssna på de unga som är vår framtid och låt de unga vara med och säga vad de tycker” längre?

Händelsen den 19 maj kan synas vara en liten detalj i det dagliga livet, men symboliskt har händelsen stor betydelse. När de unga dansarna hade något viktigt de ville säga till politikerna, blev de illa behandlade och ingen ville lyssna.

Med en ursäkt kunde det mesta av detta tråkiga vara glömt, men ingen ansvarig på landstinget känner att något fel begåtts. Då är det också svårt att be om ursäkt.

Karl Petersen

När dansarna den 19 maj genomförde en manifestation för dansen i Norrbotten, fick de ett dåligt bemötande av landstinget, något som omnämnts i flera media.

”Därför vore det klädsamt om dansarna kunde få en ursäkt för det som hände den 19 maj”, skrev jag i min blogg. Men någon ursäkt ska tydligen inte komma. Svagt

Krönika i NSD den 28 maj

För kort tid sedan var stödet för en satsning på dansen mycket stort hos politiken i Norrbotten. Nu är detta stöd plötsligt som bortblåst, detta trots att finansieringen i stort sett redan var i hamn. Luleå kommun och statens kulturråd ställde upp med pengar. Det gjorde också landstinget, som skrev in satsningen i sin kulturplan för 2014-2016.

Kultur kostar pengar. Men i den totala budgeten, där det mesta går till vård, skola och omsorg, rör sig kostnaderna för kulturen om någon enstaka procent. För den procenten får Norrbotten mycket livskvalité; teater, musik, kulturhus, kulturskolor, bibliotek, dans & balett osv.

När denna krönika skrivs är landstingets beslut att spara bort dansen ännu inte formellt fattat, men det mesta tyder på att så blir fallet. Enligt media kommer även Luleå kommun att backa från sitt beslut att bygga Dansens hus, vilket är mycket överraskande och oväntat.

Att man sparar bort dansen är en stor besvikelse, inte minst för alla de unga dansarna som får se sina drömmar om Dansens hus skjutas på framtiden. Men även om politikerna sviker är det bara att jobba vidare, med oförminskad kraft. En god idé blir inte sämre av att det finns ett motstånd mot den. Drömmen om att Norrbotten ska lyfta dansen som konstform lever vidare.

Trots att dansen just nu fått inkassera ett politiskt bakslag, lever drömmen om dansen som konstform vidare. Nu bör det finnas både goda skäl och ekonomiskt utrymme att på andra sätt stödja dansens utveckling, inte minst från Luleå kommuns sida. Vi håller tummarna för att detta också är politikens inställning.

Till sist; När dansarna den 19 maj ville göra en stor manifestation för dansen i landstingshuset, fick de inte komma in. De fick inte ens låna ett eluttag för sin musikspelare som de hade med sig. Manifestationen fick ske ute på parkeringen och ingen enda ledande politiker kom ut för att lyssna.

När de unga dansarna hade en viktig sak att säga till de folkvalda, blev de nedtystade och illa bemötta. På det här sättet ska inte en demokratisk instans uppträda mot sina egna medborgare och skattebetalare.

När landstinget genomförde sin kraftsamling för Norrbotten, talades det varmt om behovet av dialog med de unga i Norrbotten. Tanken med kraftsamling var god, men all den goodwill som kraftsamling byggt upp är nu på väg att förstöras. Därför vore det klädsamt om dansarna kunde få en ursäkt för det som hände den 19 maj.