Just nu svajar det betänkligt i landstinget kring satsningen på dansen i Norrbotten. Trots att satsningen är inskriven i Kulturplanen för Norrbotten, tvekar politikerna – en tvekan som lett till en omfattande debatt i frågan.
Det finns ingen kulturfråga i vårt län som de senaste åren fått sådan uppmärksamhet som frågan om dansens framtid i Norrbotten. De flesta som tar till orda vill ha en satsning på dansen, men de finns också motståndare så klart, ett motståndet som ibland handlar om pengar.
Om man enbart ser satsningen på dansen som en budgetfråga, ska man tänka på att om vi lägger ihop alla pengar som landstinget satsar på kulturen under ett år, handlar det om mellan en till en och en halv procent av landstingets totala budget. Dessa pengar är väl använda och att behandla kulturen enbart som en budgetfråga är feltänkt.
Det blir ofta debatt när det ska satsas pengar på kultur. Så har det varit och så kommer det nog alltid att vara. Själv minns jag vilket ramaskri det blev i september 2003, när fullmäktige i Luleå hade beslutat bygga Kulturens hus. Under den hösten fylldes min mejlbox av mejl från personer som tyckte att vi politiker var slösaktiga som använde pengar till ett kulturhus. Idag är det andra tongångar som gäller, nu kan nästan ingen tänka sig ett Luleå utan Kulturens hus.
Invigningen av Kulturens hus 2007 blev en milstolpe i Luleås utveckling. Med Kulturens hus fick Luleå ett vänligare och mänskligare klimat. Luleåborna blev stolta över sitt kulturhus och hela staden fick en rejäl skjuts framåt, något som smittade av sig på hela vårt län.
De senaste tio åren har Norrbotten haft en sagolikt fin utveckling på kulturens område, en utveckling som vi kan tacka landstinget och våra kommuner för. Kulturklimatet i Norrbotten har vitsordats och beundrats från många håll, inte minst från statens Kulturråd.
