Kulturen står inte i motsats till sjukvården

Denna mycket läsvärda artikel av Nils Harnesk var införd i Norrbottens-Kuriren den 16 maj. Jag delar den gärna på min blogg. Varsågod, håll till godo med Nils:

image

Kulturen står inte i motsats till sjukvården 

1871 gick nästan 85 % av landstingets budget till kultur. Under 1950- och 1960-talen omfattade det ca 10 %. 1970- och 1980-talen fortsatte budgetandelen att minska till 5 %. 2014 gick bara omkring 1,8 % av landstingets budget till kultur. Räknar man bort de kommunala och statliga bidragen återstår bara 0,9 %. Totalt betalar landstinget bara lite drygt 67 miljoner kronor till kultur av en total budget på 7 miljarder.

 

Det är tydligt att det är kulturen över tid som har varit det område som fått stå tillbaka för andra behov inom landstinget. Detta trots de uppenbart positiva effekter som kulturen gör för ett attraktivt Norrbotten.

 

De 67 miljonerna bidrar till att erbjuda norrbottningarna allt det här: Norrbottensteatern, Norrbottensmusiken, Norrbottens museum, Länsbiblioteket, Norrbottens föreningsarkiv, konsulentverksamhet i film, musik, dans, hemslöjd och teater, Filmpool Nord AB, Dans i Nord, BD Pop, Havremagasinet i Boden, Resurscentrum för konst och litteratur och ett länskonstmuseum i Kiruna.

 

Förutom att kulturen bidrar till hälsa, meningsfullt innehåll till norrbottningarna och tillväxt har utredningar dessutom visat att varje satsad skattekrona på kultur ger tre tillbaka. För varje skattekrona som går till kultur i länet får vi alltså tre tillbaka i externa medel som kommer länet till nytta.

 

Det är också viktigt att komma ihåg att landstingets engagemang i kultur inte bara är landstingets. Landstingets kulturplan är nämligen hela länets kulturplan. Kommunerna har lagt ned mycket arbete på kulturplanen och skjuter till omkring 19 miljoner till kulturlivet i länet, staten i sin tur fördelar lite drygt 40 miljoner till kulturen i Norrbotten. En del av dessa pengar skulle gå förlorade vid besparingar då de är knutna till samverkansprojekt. Projekt som Dansens hus.

 

Politik är att vilja men det är också att våga. Idag kan nog ingen föreställa sig ett Luleå utan Kulturens hus. Ingen av de som opponerade sig mot satsningen skulle nog erkänna det idag. Bygget av Kulturens hus hade föregåtts av år, ja, decennier, av politisk debatt och hela tiden hade man skjutit det framför sig med argument om att det inte var rätt tillfälle eller att det inte fanns ekonomiska förutsättningar. Man ville men man vågade inte.

 

Kulturens hus har, precis som alla andra kulturinstitutioner i länet, bidragit till att stärka både det professionella och fria kulturlivet. Institutionerna utgör en ryggrad för hela den kulturella infrastrukturen. Att bygga ett kulturens hus, en länsteater, ett länskonstmuseum eller ett Dansens hus är att jämföra med att lägga pengar på en ny hockey- eller basketarena, en ny skidstadion eller travbana.

 

Om vi vill ha ett län där det både finns bredd och spets inom kultur respektive idrott måste vi känna att det är lika naturligt att satsa pengar på ett Dansens hus som ett nytt arenabygge. Idrott ställs aldrig mot andra samhällsintressen, det är fascinerande att kulturen ska behöva göra det.

Nils Harnesk, (S)

Karl Petersen

av Karl Petersen

Hej! Jag heter Karl Petersen. Mellan 2003 och 2013 var jag Luleås kommunalråd. Nu är jag pensionär och äger förlaget Ordfirman. Förlaget vänder sig till författare från Norrbotten som skriver om musik och kultur. Ordfirman slåss för kulturen.