Liz Wennberg skriver i sin senaste NSD-krönika ”Detta ständiga gratisarbete” om de villkor som kulturarbetarna lever under. En viktig fråga som förtjänar att komma upp på bordet.
När jag delade hennes krönika på Facebook blev det kommentarer och debatt direkt. Debatten är viktig, inte minst om vi vill värna den fria kulturen och motverka att tystnaden breder ut sig.
”Hur mycket har biblioteken att röra sig med vad gäller kulturella evenemang? Om jag inte kommer gratis till en skola, då har de inte råd att ta emot mig (och ingen annan för den delen…). Så har det hittills sett ut, och om någon tycker jag borde skärpa mig och ”ställa upp” så skulle jag vilja veta vilken annan yrkesgrupp som åker gratis till jobbet”, så skriver Liz Wennberg i krönika.
Man får en känsla av att många tycker att de som har kulturen som sitt levebröd ska hålla tillgodo med det lilla arvode de kan få, och om de ställer krav på en ordnad ersättning så gnäller de bara.
Kultur måste få kosta. De som har kulturen som sitt yrke måste få ersättning för det de gör, precis som murare och snickare också ska ha betalt för sitt arbete.
Utan kulturarbetarna skulle våra liva vara mycket fattigare, därför är Liz Wennberg inlägg så viktigt. Hon gnäller inte, hon beskriver bara kulturarbetarens verkligheten som den är. Bra Liz!
(Hela Liz Wennbergs krönika finns på NSD.se)
