Denna höst har jag känt att det regnat mer än vanligt, det regnar utanför knuten och det regnar i mitt bröst. För vem kunde ana att människor på flykt skulle bli så illa behandlade och bespottade som de blivit denna höst i Europa?
Att kunna fly från krig och förtryck är en mänsklig rättighet. Tyvärr anser inte alla att det ska vara så. I tidningarnas nyhetsflöden och i sociala medier ser vi dagligen hur flyende medmänniskor kränks och förnedras.
Det är tragiskt att se hur respektlöst flyktingarna behandlas, men vi får inte bara stirra oss blinda på den mörka sidan av problemet. Det finns också en ljus och varm sida av det som just nu sker. En bild av människor som helt osjälviskt stöttar de som flytt.
Överallt i landet gör människor frivilla insatser för att ge en hjälpande hand till dem som tvingats fly från kriget. Exempel på sådana människor ser jag varje dag, inte minst här i Norrbotten, och jag blir lika varm inombords varje gång;
• I Haparanda försvarar kommunalrådet Peter Waara med emfas flyktingarnas rätt till asyl. För honom finns inte alternativet att vara tyst och undvika att ta ställning. På Luleå Hockeys hemmamatch hälsar Lulefans flyktingarna välkomna med banderollen ”Refugees Welcome”.
• Vid järnvägsstationen i Luleå samlar man in kläder och gör i ordning matpaket. På Facebook ser jag att Lotta Lindgren och Elisabeth Johansson Hallin med flera, efterlyser färdigskivad ost, svart te samt ryggsäckar till flyktingarna. Och såpbubblor till barnen.
• På en buss på väg till Haparanda åker Luleåbon Kamar-eddine Abdessamad frivillig med för att hjälpa de nyanlända flyktingarna med mat, dryck och Wifi.
Ni volontärer och frivilliga som ställer upp för dem som flytt för sina liv är hjältar med goda hjärtan. Ni hjälper inte bara flyktingarna, ni får också oss andra att stå upp för medmänniskor som trakasseras och hotas. Tack för det mod ni ger oss.
Till sist, ett citat om längtan. Ur Svante Lindqvists tal på nationaldagen i Luleå 2015;
”Att längta det kan vi göra allihop. Och när vi kommer till insikt – och alla strävar efter det goda och storartade – det är då vi förändrar samhällen och världar! Men att längta efter det storartade innebär inte att man inte ska känna tacksamhet. Var tacksam för att det regnar. Var tacksam för att vi faktiskt får bo där vi gör och var tacksam över att det kommer fler hit till oss.”
