Rådslaget om Smedjegatan

 

Detta blogginlägg handlar om Rådslaget om Smedjegatan i Luleå 2003. En folkomröstning där alla Luleåbor över 16 år fick rösta och där allt slutade väl. Detta apropå dagens debatt om en folkomröstning om skolan.

 

Omläggningen av Smedjegatan till bussgata blev en mycket segdragen historia i Luleås kommunalpolitik. Flera utredningar lades fram om hur den framtida busstrafiken i Luleå skulle planeras. Hösten 2001, ett år före valet, beslutade fullmäktige att göra Smedjegatan till en renodlad bussgata.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna röstade för att Smedjegatan skulle bli en bussgata. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna röstade emot. Trots att partigrupperna hölls enade när beslutet fattades i fullmäktige var partierna splittrade internt.

Diskussionen fortsatte även efter att beslutet var fattat om att göra Smedjegatan till bussgatan. Boende på Rådstugatan och Kungsgatan var oroliga för att trafikbullret och avgaserna skulle öka, när biltrafiken trängdes in på deras gator. Kritik kom också från yrkestrafikanter och taxi.

Under valrörelsen 2002 blev Smedjegatan en av de hetaste lokala frågorna i Luleå. Valdebatten ledde till att socialdemokraterna bestämde sig för att ta ett omtag om Smedjegatan. Två månader efter valet fick kommunchefen i uppdrag att stoppa den pågående omläggningen av Smedjegatan och i stället förbereda för att hålla ett rådslag bland Luleåborna.

Formerna för rådslaget beslutades av fullmäktige den 27 januari 2003: Det skulle finnas två alternativ att rösta på, enbart busstrafik på Smedjegatan eller både buss- och biltrafik på Smedjegatan. Alla röstberättigade Luleåbor och alla ungdomar mellan 16 och18 år fick rösta i rådslaget. Röstningen skulle kunna ske både på internet och med pappersformulär. Kostnaden beräknades till cirka 900 000 kronor.

När rådslaget räknades samman hade 68 procent röstat för både buss- och biltrafik på Smedjegatan, 25 procent röstade för enbart busstrafik. 7 procent röstade blankt. 47 procent av de röstberättigade hade deltagit i rådslaget. Utslaget av rådslaget blev tydligt och detta ledde till att det tidigare beslutet om Smedjegatan revs upp. I stället beslutades att Smedjegatan skulle vara en gata för både buss och bil, och så har det varit sedan dess.

Det har nu gått snart fjorton år sedan rådslaget om Smedjegatan och hittills har lösningen med en gemensam gata för både bil och buss fungerat utmärkt. Idag kan man säga: När politiken ”körde fast” på Smedjegatan, blev rådslaget en väg som ledde framåt.

Karl Petersen (s)