Dansen är en konstform som tilltalar de flesta. Genom dansen får vi tillgång till ett språk som många kan förstå. Dansföreställningen ”Tyskmagasinen” är ett lysande exempel på detta.

”Tyskmagasinen” är skapad av Mångfaldens Magasin och den handlar om andra världskriget. Den påminner oss om det fasansfulla som hände då – något som vi aldrig får glömma.
Föreställningen ägde rum vid de gamla tyskmagasinen i Karlsvik, magasinen som under kriget lånades ut till nazisterna. Men föreställningen blev inte riktigt som dansarna från början hade planerat. Bara några veckor innan premiären, förstördes de kulturskyddade magasinen av en brand och hela dansscenen gick upp i rök.
Trots att branden förvandlade danslokalen till aska, kunde dansarna otroligt nog genomföra föreställningen. Katastrofen vändes till succé. Som Fågel Fenix reste sig dansarna ur askan och genomförde föreställningarna under bar himmel. Eloge till dem.

I år fyller Tornedalsteatern 30 år. Kalaset firas med Malmens väg – en jubileumsföreställning om malmens historia. Skådespelarna är både amatörer och professionella. Med i spelet är också Norrbotten NEO, Erik Westbergs Vokalensemble, dansaren Lisa Hennix och många fler.
Malmens väg är en historia om våra gruvor. Teatern har skapats av norrbottningarnas egna erfarenheter, känslor och språk. Malmens väg känns äkta norrbottnisk. Den har fastnat i minnet.

I dagarna har jag fått höra att Erik Westbergs Vokalensemble ska framträda på Riksdagens öppnande i september. Inbjudan till Riksdagen är inte bara en fjäder i hatten för Erik Westberg och hans ensemble, den är en stor sak för hela Norrbotten.
Ensemblen har nått höjder av erkännande och berömmelse, som många av oss inte ens vågat drömma om. Att nå en sådan nivå är inte gjort i en handvändning. Det ligger snart 25 års målmedvetet arbete bakom det som idag är Erik Westbergs Vokalensemble.

Musikens makt, som räknas som en av landets bästa musikfestivaler, är över för det här året. För sjunde året i rad har vi fått vara med om en härlig musikfest i Luleå. I år inleddes festivalen med ett panelsamtal om sexuella övergrepp, ett fint och viktigt initiativ från den festivalansvariga.

Till sist: När det gäller kulturen i Norrbotten får vi inte slå oss till ro med det som finns idag. Att bara förvalta den kultur vi hittills skapat räcker inte. Den stora kulturella utmaningen är att gå vidare och utveckla det vi skapat. Norrbottens kultur ska inte bara vara bra. Den ska vara bäst i landet.

Karl Petersen

Här i Tyskmagasinen i Luleå var det tänkt att den 12 augusti bli premiär för årets dansföreställning skapad av Mångfaldens Magasin.

Det har snart gått en vecka sedan Tyskmagasinen brann ned till grunden och ännu känns det overkligt att det har hänt.

Banden förstörde de kulturskyddade byggnaderna och allt som förvarades i magasinen, bland annat stora värden som tillhörde Järnvägsmuseet i Luleå.

Det går inte att ersätta de materiella värden som branden förstört, men sommarens dansföreställning borde vi kunna rädda, trots att ”danslokalen” förstörts. Låt inte branden stoppa dansen!

I lördags var det återigen dags för kulturfestival i Svartöstaden, Luleås eget Haga. Som sig bör bjöds vi besökare på allt som tillhör en sådan dag.

Laxgatan var fullsmockad med loppis, kaffeservering, dansuppvisning, och musik. Det finns ett aktivt folkliv i Svartöstaden och det märks att människorna som bor här trivs i sin stadsdel.

Svartöstaden i Luleå är som Haga i Göteborg, en stadsdel med en historia som folk är stolta över och vill slå vakt om. Det finns både glädje och livskraft i kvarteret, något som vi som kommer utifrån brukar slås av.

De som bor i Haga är också stolta. Haga beskrivs som Göteborgs första förstad. I Haga finns många trähus byggda före och efter förra sekelskiftet och bevarade i sin ursprungliga byggstil. Idag är Haga en populär stadsdel där folk vill bo och besöka. Det är folkligt i Haga och även här märks tydligt den glädje och livskraft som finns.

Svartöstadens historia hänger ihop med järnvägens tillkomst. När vi i slutet på artonhundratalet fått järnväg mellan Malmfälten och Luleå, ökade utskeppningen av malm från Luleå hamn. De som arbetade i hamnen blev fler och behovet av bostäder ökade kraftigt. Svartöstaden, som då var eget municipalsamhälle, blev ett område som växte snabbt.

På Luleå kommuns hemsida kan man läsa; ”Svartöstaden är en gammal arbetarstadsdel i Luleå med genuin kåkstadsbebyggelse. Svartöstaden är numera landets enda kåkstad som i stort sett är bevarad intakt. Genom att industrierna med bland annat stålverket ligger mellan stadsdelen och centrala Luleå har Svartöstaden behållit sin egen karaktär”.

Svartöstaden är en viktig del av Luleås historia och framtidsutsikterna för stadsdelen är goda. Enligt kommunens egna prognoser kommer befolkningen att öka de närmaste åren.

Det är nu mer än 120 år sedan byggandet av Svartöstaden tog fart. Under alla år har folk levt och trivts i sin stadsdel. Luleås Haga är värd en god framtid.

Till sist; Luleå Pride har blivit en av Luleås starkaste folkrörelser. I en tid när de flesta föreningar har svårt att dra folk, lyckas Pride dra tusentals människor till sin parad, detta är mycket hoppfullt.

I lördagens Prideparad kom tusentals deltagare. Alla ville visa sin avsky för attacken i Orlando och stå upp för de mänskliga rättigheterna. Pride får folk i Luleå och världen över att gå tillsammans för att alla människor ska få vara sig själva.

Det ska bli intressant att se vilka nya namn som kommer på den ministerlista som Stefan Löfven i dagarna ska presentera. Kanske är det redan klart när du läser denna krönika, vi får se.

Det är bara statsministern själv som med säkerhet vet vilka förändringar det blir. Det är ingen idé att spekulera om de nya namnen i regeringen, men önska kan man ju.

Själv önskar jag att det även i den ombildade regeringen finns en minister för bostadsfrågorna. Med tanke på den stora bostadsbrist vi i landet, behövs bostadsministern mer än någonsin.

En bostadsminister är bra, men det räcker inte med det. Vi måste också ha en bostadspolitik som garanterar alla människors rätt till en god bostad. Att bostaden ska vara en social rättighet – precis som rätten till utbildning och arbete – har vi socialdemokrater stridit för så länge jag minns.

Det har svängt om rejält i bostadspolitiken. Den senaste tiden har synen på bostaden som en del av välfärden, naggats i kanten. Idag ses ofta våra bostäder enbart som en handelsvara, inte som en självklar rättighet för folk att få tak över huvudet.

I en ny bostadspolitik borde SABO och de allmännyttiga bostadsföretagen ges en viktig roll, tycker jag. Allmännyttan skapades en gång i tiden för att råda bot på bostadsbrist och bostadsmisär. De allmännyttiga bostadsföretagen måste ha den rollen också idag.

Laleh är en av mina favoriter. För några år sedan stod hon på scenen i kulturens hus i Luleå. Det var fullsatt i stora salen och Laleh frälste oss i publiken.

När konserten var slut ville ingen gå hem. Inte ens efter extranumret ville vi lämna salen. Vi satt helt sonika kvar. Till slut sa hon med glimten i ögat: ”Ni måste gå hem nu”. Först då gick vi därifrån. Jag glömmer aldrig denna kväll med Laleh.

Det var i kulturens hus jag upptäckte Laleh. Sedan dess lyssnar jag på hennes musik. Alldeles nyligen kom hennes senaste singel ”Bara få vara mig själv”, en singel som fått ett fantastiskt mottagande. Musikvideon har redan visats 775 000 (!) gånger på YouTube, en helt otrolig siffra på så kort tid.

Laleh sjunger om respekt och människovärde. Alla borde få leva efter hennes ord: ”Jag ska bara vara mig själv”.

Till sist: Statens kulturråd har beviljat ett tre-årigt verksamhetsstöd till Konsthall Tornedalen. Det är en bra signal som ger framtidshopp, både för konsten och för Tornedalen. Grattis!

Under årens lopp har jag skrivit många artiklar och krönikor om att vi behöver prata mer om kulturen.

De flesta jag pratar med håller med om att kulturen är viktig och att den behövs, men i den politiska debatten är det tyvärr alltför få som med kraft står upp för kulturen.

Många forskare har visat att städer och platser med ett rikt kulturliv, är attraktiva ställen att bo på och flyta till. Denna kunskap är inte ny, tvärtom. De senaste decennierna har det hållits otaliga möten och konferenser om detta ämne.

När jag googlade på ämnet, fick jag en lång lista på artiklar som handlar om kulturens roll när städer och kommuner vill få människor att stanna kvar eller flytta in.

En person som har lång erfarenhet av forskning om kulturens betydelse för städers attraktivitet, är professor Göran Cars vid Tekniska högskolan i Stockholm. ”Städer som satsar på kulturen är vinnare”, brukar han säga.

Kulturen skapar attraktivitet menar Göran Cars; ”Förr flyttade människorna till jobben. På 60- och 70-talet flyttade folk i princip bara om de var arbetslösa. Idag flyttar folk till attraktiva platser och företagen följer efter eftersom de viktigaste för dem är tillgången på välutbildad arbetskraft. Framtidens vinnare är därför städer som upplevs som attraktiva att flytta till.”

Om det är någonting vi som bor i Norrbotten verkligen behöver göra, så är det att göra Norrbotten attraktivt och att få människorna att stanna kvar och att flytta hit. Ska vi lyckas med detta behöver vi ett Norrbotten där kulturen får ta mycket plats.

Om vi anser att kulturen är en viktig del i samhällsbygget, ska vi också prata om kulturen – och stå upp för den.

Till sist; Beslutet om framtidens skola i Luleå klubbades till sist. Före beslutet pågick debatten om skolan i flera månader. Det är inte ofta en lokal fråga leder till ett så stort engagemang som i detta fall.

Det stora engagemanget i skolfrågan är berömvärt och dessutom grunden för vårt demokratiska samhälle. Ett samhälle där folk är tysta och nöjer sig med att knyta näven i byxfickan är ett samhälle som riskerar att stagnera.

Skolbeslutet är fattat men skolfrågan lever vidare. En namninsamling för en folkomröstning pågår och debatten rullar vidare i media och på Facebook. Jag gillar den glöd och det starka engagemang som finns bland Luleåborna. Engagerade medborgare är alltid bra för vårt samhällsbygge. Alla ska med.