Luleå har på något sätt alltid vuxit i etapper. När malmbanan i slutet av 1800-talet kom till Luleå, möjliggjordes utskeppningen av stora mängder malm från Luleå hamn. Vid förra sekelskiftet satte malmbanan full fart på Luleås befolkningstillväxt.

När Norrbotten Järnverk AB byggdes 1940, började den moderna staden Luleå växa fram och återigen ökade stadens befolkning kraftigt. Sedan järnverket kom till Luleå har det hänt mycket, inte minst under de drygt 35 år jag bott i staden. Sedan 70-talet har det hänt saker som jag vill kalla milstolpar i Luleås moderna historia;

 

Luleå tekniska universitet

Den första milstolpen är tillkomsten av högskolan i Luleå 1971. Det var inte många som för drygt fyrtio år sedan kunde ana hur stort detta med högskolan skulle komma att bli. Men de pionjärer som på sextio- och sjuttiotalet var med och skapade högskola i Luleå, visste vad de gjorde och de förstod att en högskola skulle bli en utvecklingsmotor, inte bara för vår stad utan för hela Norrbotten.

Luleå tekniska universitet har utvecklats från att vara ett lärosäte med några tiotal studenter i den första utbildningen för civilingenjörer i maskinteknik, till att bli ett stort och välkänt tekniskt universitet med 16 000 studenter och 1 700 anställda.

Luleå tekniska universitet har gett vår region tusentals välutbildade och kompetenta människor, forskning och utveckling, modern basindustri och ny teknik. LTU har utbildat många välkända företagare och innovatörer. LTU är idag Norrbottens viktigaste varumärke.

 

Kulturens hus

Kulturen är också en av Luleås milstolpar. Efter mer än sextio års diskussion och debatt, fick Luleå äntligen sitt kulturhus 2007. Det nya kulturhuset blev snabbt populärt. Det var inte alla som till en början applåderade beslutet att bygga Kulturens hus, men de flesta som var emot ändrade ganska snabbt uppfattning.

När Kulturens hus firade ett år hade närmare en miljon människor besökt huset. Musikutbudet i Luleå växte kraftigt. Även antalet besökare till bibliotek och konsthall ökade dramatiskt.

Kulturens hus visar att kulturen är en kraft att räkna med när en stad vill utvecklas. Kulturen skapar ökad trivsel samtidigt som det ökar folks stolthet över sin stad.

Med Kulturens hus fick vi en ny och öppnare mentalitet i Luleå. Många känner att det ökade kulturutbudet bidrar till ett bättre och mänskligare Luleå. ”Det har blivit högre i tak i Luleå”, som man säger.

Det ökade kulturutbudet i Luleå har skapat ett positivt kulturklimat på flera områden. Ett bra kulturklimat är viktigt för att människorna ska trivas på den plats där de bor.

 

Luleå Näringsliv AB

Ett förbättrat näringslivsklimat och ett ökat samarbete mellan kommunen, företagen och akademin är den tredje milstolpen. LNAB har i hög grad medverkat till detta genom sitt nätverkande mellan företagen, näringslivsfrukostar och näringslivsgalan. Idag samarbetar fler och fler företag med LTU för att utveckla nya produkter och tjänster. Idag går företag tillsammans och samarbetar för att kunna lägga offerter på större jobb.

Tanken på att få en stor investeringar i datalagring till Luleå väcktes från början av några medarbetare på LNAB. När Facebook i oktober 2011 offentliggjorde att de skulle bygga sitt första datacenter utanför USA, var detta bland annat ett resultat av ett omfattande fotarbete i LNAB.

 

Facebook

Nyheten om att Facebook valt Luleå gav minst 1500 artiklar och nyhetsinslag världen över. Det var det största PR-genomslaget för Luleå och Luleåregionen någonsin. Och ett rejält styrkebesked för Sverige som ledande ICT-nation.

Under byggnationen av Facebooks första datahall arbetade i genomsnitt 250 personer för det svensk-amerikanska byggkonsortiet. Totalt 750 personer var på något sätt inblandade. Sedan våren 2013 är Facebook i Luleå i drift och Europas Facebooktrafik går via Luleå.

Just nu pågår byggande och installationsarbete i Facebooks andra etapp, Luleå 2. Denna tas i drift nästa vår.

För mig är universitetet, Kulturens hus, LNAB och Facebook inte bara milstolpar i Luleå historia – de är också symboler för vår vilja att utveckla vår region till en region som växer och som är en bra plats att bo på.

Denna höst har jag känt att det regnat mer än vanligt, det regnar utanför knuten och det regnar i mitt bröst. För vem kunde ana att människor på flykt skulle bli så illa behandlade och bespottade som de blivit denna höst i Europa?

Att kunna fly från krig och förtryck är en mänsklig rättighet. Tyvärr anser inte alla att det ska vara så. I tidningarnas nyhetsflöden och i sociala medier ser vi dagligen hur flyende medmänniskor kränks och förnedras.

Det är tragiskt att se hur respektlöst flyktingarna behandlas, men vi får inte bara stirra oss blinda på den mörka sidan av problemet. Det finns också en ljus och varm sida av det som just nu sker. En bild av människor som helt osjälviskt stöttar de som flytt.

Överallt i landet gör människor frivilla insatser för att ge en hjälpande hand till dem som tvingats fly från kriget. Exempel på sådana människor ser jag varje dag, inte minst här i Norrbotten, och jag blir lika varm inombords varje gång;

• I Haparanda försvarar kommunalrådet Peter Waara med emfas flyktingarnas rätt till asyl. För honom finns inte alternativet att vara tyst och undvika att ta ställning. På Luleå Hockeys hemmamatch hälsar Lulefans flyktingarna välkomna med banderollen ”Refugees Welcome”.

• Vid järnvägsstationen i Luleå samlar man in kläder och gör i ordning matpaket. På Facebook ser jag att Lotta Lindgren och Elisabeth Johansson Hallin med flera, efterlyser färdigskivad ost, svart te samt ryggsäckar till flyktingarna. Och såpbubblor till barnen.

• På en buss på väg till Haparanda åker Luleåbon Kamar-eddine Abdessamad frivillig med för att hjälpa de nyanlända flyktingarna med mat, dryck och Wifi.

Ni volontärer och frivilliga som ställer upp för dem som flytt för sina liv är hjältar med goda hjärtan. Ni hjälper inte bara flyktingarna, ni får också oss andra att stå upp för medmänniskor som trakasseras och hotas. Tack för det mod ni ger oss.

Till sist, ett citat om längtan. Ur Svante Lindqvists tal på nationaldagen i Luleå 2015;

”Att längta det kan vi göra allihop. Och när vi kommer till insikt – och alla strävar efter det goda och storartade – det är då vi förändrar samhällen och världar! Men att längta efter det storartade innebär inte att man inte ska känna tacksamhet. Var tacksam för att det regnar. Var tacksam för att vi faktiskt får bo där vi gör och var tacksam över att det kommer fler hit till oss.”

Många som är väl förtrogna med musikvärlden anser att Musikens Makt har blivet en av de mest omtalade och uppskattade musikfestivalerna i landet. Bland branschfolk sägs det till och med att Musikens Makt är Sveriges bästa festival, en festival som har både själ och är välordnad, vilket nog är ganska ovanligt i sådana här sammanhang.

Musikens Makt är både genuin och familjär. Den har fått namn om sig att vara den snälla musikfestivalen, den jämställda festivalen, festivalen med hjärta med flera likande epitet. Att den ofta förknippas med hjärta och värme är inte alls underligt. Till Musikens makt kommer besökarna för musikens skull. Den är en icke-kommersiell gratisfestival, den vänder sig till alla åldrar och det finns inga öltält på festivalområdet. För många har Musikens Makt blivit sommarens höjdpunkt i fråga om musikupplevelser.

Musikens Makt startades 2010 som en avknoppning från Luleåkalaset. Under kalasets första år hade BD Pop haft ansvaret för Luleåkalasets unga scen, BD Pop-scenen. Så småningom ansåg de ansvariga för BD Pop att den unga scenen fått en alltför undanskymd plats på kalaset. De ville bryta sig loss från Luleåkalaset och skapa en ny festival för den unga publiken i Luleå.

De två första åren drevs Musikens Makt av BD Pop, men redan det andra år blev dramatiskt för Musikens Makt. 2011 var det nära att festivalen ställdes in, detta på grund av svårigheter att få ihop en tillräcklig stor budget. Dessutom ansåg sig inte BD Pop längre kunna ta ansvar för festivalen, den riskerade helt enkelt att alltför stor kraft från det musikarbete som var BD Pops huvudansvar.

Sedan 2012 arrangeras Musikens Makt av en nybildad förening med samman namn. Sedan dess är föreningen och Elisabeth Rosenbrand och Lillith Saaw de som arrangerar och håller igång festivalen. Med på ett hörn finns också Luleåprofilen Mattias Alkberg. Mattias arrangerar Potatiskällaren, en scen på Musikens Makt ”för den del av musikvärlden som annars inte syns”, som han själv beskriver det.

Årets festival var både en milstolpe och en höjdpunkt i Musikens Makts historia. En milstolpe för att den överlevt trots svåra utmaningar. En höjdpunkt för alla lovord den fått av den musikälskande publiken och av artisterna själva.

Hemligheten bakom framgångarna är att Musikens Makt vuxit underifrån. Och att den drivs av personer med musikintresse och stort hjärta.

Karl Petersen

Som ett viktigt inslag i Luleboaffären, har Rikshem åtagit sig att under den kommande sjuårsperioden bygga 560 nya hyreslägenheter i Luleå. Det motsvarar 80 lägenheter per år. Samtidigt förlänger kommunen i ett nytt ägardirektiv tidsfristen för Lulebo att bygga 1000 lägenheter, från fem år till tio år. Lulebo ska nu bygga 100 lägenheter per år mot 200 per år som gällde tidigare.

Avtalet med Rikshem – tillsammans med det nya ägardirektivet till Lulebo – innebär de facto att kravet på hur många lägenheter som ska byggas de kommande åren minskar från 200 till 180 per år. Detta är förvånande eftersom hela affären har motiverats med att det byggs för lite och för långsamt i Luleå.

Att kravet på antalet byggda hyreslägenheter nu minskar i stället för att öka, har aldrig nämnts i diskussionen om Luleboaffären. Detta förvånar säkert många, men det är så det är om man läser den information som kommunen själv gått ut med. Därför står jag fast vid min kritik, även om jag själv har kritiserats för att delta i debatten om Luleboaffären.

Alla siffror i denna sammanställning är hämtade från Luleå kommuns officiella handlingar och källor:

Rikshems åtaganden: ”Rikshem har åtagit sig att bygga minst 560 nya lägenheter under en sjuårsperiod.” (Källa Luleå kommun webbsida, Press- och informationsmaterial 2015-07-10)

Ägardirektiv till Lulebo 2013: ”Ägaren har formulerat ett nytt ägardirektiv som förtydligar och breddar uppdraget. Den uppgift som fått störst uppmärksamhet är målet att bygga 1 000 nya lägenheter under perioden 2014-2019. Det är en ökning jämfört med tidigare plan och för att klara målet är ägaren beredd att förstärka bolagets egna kapital med 50 Mkr.” (Källa Årsredovisning 2013 Lulebo AB)

Nytt ägardirektiv till Lulebo 2015: ”Kommunens ägardirektiv innebär att Lulebo ska bygga 1000 nya lägenheter under perioden 2014-2023.” (Källa Luleå kommun webbsida, Press- och informationsmaterial 2015-07-10)

Se även mitt tidigare inlägg i denna blogg, den 5 juli

 

Sven Edvin Salje är en författare som kan beskrivas som bonderörelsens motsvarighet till de stora arbetarförfattarna. Han är min favoritförfattare. Alla hans romaner finns samlade i vår bokhylla

Mycket av det han skrivit handlar om livet och verkligheten på landet. I en av hans romaner har jag hittat dessa rader;

”Så en sak till vill jag stryka under, om du skulle komma in, så försök att komma loss ur parti- och grupptänkandet. Försök visa lite råg i ryggen. Gå din egen väg även om det skulle leda till dörren för dig. Detta är en gammal reaktionär gubbes ord. Men kanske ligget det nånting i dom. För mej är demokrati inte bara folkvälde, utan i första hand respekt för rätt och människovärde. Respekt för allt som fått liv. Vilja att förstå även den, som inte representerar masstänkandet.”

Raderna ovan skrevs i romanen Livets gäster, som utkom 1955. I romanen ger den gamle politikern Halvarsson den unge Yngve – som kandiderar på Bondeförbundets valsedel till riksdagen – goda råd inför det politiska uppdraget som väntar.

Saljes ord i romanen är kloka. Det som sägs är i hög grad också aktuellt idag, sextio år senare. Halvarssons råd borde skrivas in i en ABC-bok för dagens unga politiker.