Liz Wennberg skriver i sin senaste NSD-krönika ”Detta ständiga gratisarbete” om de villkor som kulturarbetarna lever under. En viktig fråga som förtjänar att komma upp på bordet.
När jag delade hennes krönika på Facebook blev det kommentarer och debatt direkt. Debatten är viktig, inte minst om vi vill värna den fria kulturen och motverka att tystnaden breder ut sig.
”Hur mycket har biblioteken att röra sig med vad gäller kulturella evenemang? Om jag inte kommer gratis till en skola, då har de inte råd att ta emot mig (och ingen annan för den delen…). Så har det hittills sett ut, och om någon tycker jag borde skärpa mig och ”ställa upp” så skulle jag vilja veta vilken annan yrkesgrupp som åker gratis till jobbet”, så skriver Liz Wennberg i krönika.
Man får en känsla av att många tycker att de som har kulturen som sitt levebröd ska hålla tillgodo med det lilla arvode de kan få, och om de ställer krav på en ordnad ersättning så gnäller de bara.
Kultur måste få kosta. De som har kulturen som sitt yrke måste få ersättning för det de gör, precis som murare och snickare också ska ha betalt för sitt arbete.
Utan kulturarbetarna skulle våra liva vara mycket fattigare, därför är Liz Wennberg inlägg så viktigt. Hon gnäller inte, hon beskriver bara kulturarbetarens verkligheten som den är. Bra Liz!
Rätt ska vara rätt. Ibland låter det som om ingenting byggs i Luleå. Men faktum är att de senaste tio åren har mer än 2.500 nya bostäder tillkommit i vår kommun.
Är Luleå på väg att bli en kall och tyst stad? Råder kulturskymning? Efter den senaste tidens bråk och teaterchefens avhopp kan det vara läge att lägga örat mot marken och lyssna.
Under många år styrdes den här staden av Karl Petersen.
Det går att ha åsikter om hur han skötte den saken, men när det gäller en fråga har jag aldrig tvivlat på hans brinnande engagemang:
Kulturen.
Det var inte bara flaggskeppet Kulturens hus. Petersen slogs för all kultur. Han älskade Musikens makt, Pride och människor av alla sorter.
Jag vet inte vad det finns för bäring i det, men det pratades om att Petersen skapade ett varmare Luleå, en stad med öppet klimat och högt till tak.
Men under den senaste tiden har jag upplevt att Petersen varit allt mer bekymrad.
För att kolla om min känsla stämde ringde jag upp honom. Här jag fick säga ”Hello, Mr ex-mayor, this is krönikören calling” befann han sig på en badstrand i Skåne. Men kultur ville han prata ändå – och han höll verkligen inte tillbaka orden.
Bekymrad är inte ett nog starkt ord för att beskriva Petersens känsloläge. Han är snarast förtvivlad.
– Den första oroväckande signalen var när man skrotade Dansens hus. Allt var klart i budgeten, men det är nog så enkelt att man ville använda pengarna till något annat. Då anade jag att en förändring var på gång.
Så långt in i samtalet höll sig Petersen med ord som ”förvånande” och ”jättetråkigt”.
Men det skulle bli värre.
Självmant nämnde han händelsen då protesterande dansare inte släpptes in i landstingshuset för att göra en så kallad flashbomb, en form av protest.
– De fick inte ens låna ett eluttag till sin musikanläggning. Och politikerna vägrade komma ut och lyssna på dem. Det är en förfärlig händelse, egentligen.
Nu började Petersen att prata om en attitydsförändring och att det goda, fria kulturklimatet inte längre finns kvar i Luleå, där konstnärer och kulturarbetare vågar uttrycka sig fritt.
Vi kom in på musikern Kornelia Nilsson som fick banning (och sedan sade upp sig) efter att ha publicerat en satirteckning på Facebook, föreställande kommunalrådet Niklas Nordström sittandes på ett Jas-plan.
Och Elisabeth Rosenbrand, en av arrangörerna bakom Musikens Makt, som skrev en hånfull kommentar på Facebook om att musiker skulle få äran att spela gratis och som fick ett svar som hon uppfattade som hotfullt av kommunchefen Anna Degerman, som dessutom FB-gillades av Niklas Nordström.
Bagateller? Enskilda händelser? Ånej – inte enligt Karl Petersen.
– Så här blir det. Det här är tydliga temperaturmätare av kulturklimatet och dessa två händelser bekräftar egentligen förändringen i klimatet. Signalen är tydlig: har man något uppdrag åt kommun eller landsting ska man vara försiktig med vad man säger – annars ryker pengarna.
Petersen har nu skärpt tonen och använder ord som ”förskräckligt”.
Petersen ser att Luleå har förändrats. Jag vet inte om det stämmer, men det han beskriver är ingen trevlig plats.
– Det slutar med att man frågar Stadshuset innan man har en uppfattning. Folk kommer inte stå ut med det. Folk vill inte vara här då. Det är inte värdigt en kommun som vill växa.
Vi lämnade konkreta fall och pratade istället om kulturens betydelse i allmänhet och vad som är ett bra klimat.
– Kulturen är kittet mellan människorna. Det som håller ihop en stad. Det var ingen slump att Kulturens hus var min viktigaste fråga. Jag ville ha ett klimat med en tillåtande stämning i stan, där folk fick tänka och uttrycka sig fritt.
Så vart är vi på väg?
Ja, Luleås ex-mayor ser mörka moln i horisonten. Han pratade om ett segregerat Luleå, där människor delas upp.
– Det blir sådana som jobbar för tillväxt. Och sådana som jobbar för kultur. Eller för Metall. Eller idrott. Det blir inte en stad med lugn och ro. Och det lär inte bli stabilt i Stadshuset häller, utan i stället ständiga strider.
Efter en allvarlig tystnad lade Petersen till några ord.
– Tyvärr. Detta är min bild.
När han lämnade politiken sa han att han tänkte hålla sig tyst. Hu var det andra som var satta att sköta skutan och det tänkte han respektera.
Det höll ett tag.
Men med tiden har Petersen haft allt svårare att vara tyst. Men så hård i sin kritik som han var i det här samtalet har jag nog aldrig hört honom vara.
Och han tänker inte bli tystare.
– Men det gäller bara kulturen. Vad de gör i övrigt lägger jag mig inte i. Jag står upp för kulturen för att ingen annan politiker gör det.
Min sista fråga var om han tror att den nuvarande ledningen uppfattar honom som jobbig. Hans svar var nästan trotsigt:
– Det är inget jag bryr mig om. I dag är jag en lulebo som alla andra.
Ännu kan våra drömmar om att omvandla Åhlénshuset till ett hus för dansen förverkligas.
Slaget är inte förlorat. Om den tänkta storsatsningen på dansen i form av ett Dansens hus inte blir av, måste vi gå vidare och skapa bästa möjliga förutsättningar för dansen genom att bygga vidare på de möjligheter som redan finns.
Med de pengar som Luleå kommun redan budgeterat för Dansens hus, kan dansen i Luleå göra stora framsteg, även om huset inte i nuläget får en stor dansscen.
De budgeterade pengarna kan bli en bra grund för att dansen ska kunna göra inte bara ett utan flera vågade språng.
Vi tror att många Luleåbor delar våra åsikter.
Vi vet att många yngre norrbottningar, med intresse för dans, väntar på att de politiskt ansvariga i Luleå ska sätta bollen i rullning, nu på en gång.
All form av långbänk vore att svika de ungdomar som tycker att Luleå ska ha en bred och livaktig dansscen.
Vi som undertecknat detta upprop uppmanar Luleå kommun att bjuda in dansens företrädare till samtal om vad vi gemensamt kan göra för att ta nästa steg mot förverkligandet av ett framtida Dansens hus i Luleå.
Luleå den 29 juni 2015
Alexander Majorov
Ann Strandberg
Anna Lindqvist
Anna Lovén
Anna Vnuk
Anna-Karin Lagnebäck
Anneli Lind
Annelie Mattsson-Dios
Annica Lomgren
Annika Eriksson
Bengt Frank
Birgitta Vnuk
Carlos Cruz
Christine Hemdal
Desirée Kauppi
Elisabeth Rosenbrand
Erik Sundström
Eva Gun Jensen
Eva Svaneblom
Eva-Britt Tjernqvist
Fabian Wixe
Fernado Ramirez
Filip Tallhamn
Frida Larsson
Gunnar Sundström
Gunnel E Vidén
Hans Moestam
Irina Majorova
Isabelle Farinotte
Jacob Börlin
Jan Johansson
Janne Nyberg
Jenny Selander Jonsson
Jenny Öhlund
Jens Tillman
Jimmy Renlund
Jouni Vesa
Alexander Majorov Jr
Karin Paulin
Karl Petersen
Karolina Kowalska
Katerina Ekström
Katla Nelander
Kristiina Starck Enman
Kristin Lindqvist
Lena Malm
Lena Sundbom
Lillith Saaw
Linda Moestam
Linda Wincent
Lisa Hennix Raukola
Liselott Berggren
Liselott Miranda
Magnus Ekelund
Maja Runeberg
Maria Arnqvist
Marianne Larsson
Marie Helen Andersson
Marie Wallsten
Marie Wårell
Mark Lainio
Martin Sundbom
Mats Pontén
Mattias Alkberg
Mió Evanne
Miroslawa Siwek
Mitra Sohrabian
Nadia Hussein
Nicklas Sandström
Nicole Rask
Niklas Haak
Nikolai Majorov
Nora Julia Bredefeldt
Ola Gustafsson
Olle Nordberg
Patrik Häggström
Peter Sundström
Rebecca Evanne
Rezels Ndreca
Sara Edström
Sara Json Lindmark
Sebastian Wallon Evanne
Sigfrid Andersson
Sophie Gunnarsson
Staffan Forssberg
Stina Almqvist
Tanja Andersson Lidberg
Therése Lindberg
Tomas Örn
Toyne Ringwald
Ulrika Sellin Levander
Veronica Ruthberg
Åsa Petersen
Karin Enberg avgår som chef för Norrbottensteatern, detta enligt en intervju i Kuriren ikväll. Enligt uppgift är orsaken till chefens avgång att teatern utlovats anslag som sedan inte infriats.
Som utomstående är det omöjligt att veta vad som just nu sker i politikens hantering av kulturen, men det som sker väcker frågor.
Varför är det numera så stormigt kring kulturen i Norrbotten – den kultur som vi länge varit så stolta över?
